Detta var fjärde året i rad jag besökte Zionkliniken, denna gång tillsammans med sjuksköterskan Marie Woods från Södermalmskyrkan i Stockholm. Marie bodde hos Pia och Kirsi och jag bodde hos en familjen Kiguru endast en kilometer från kliniken.
Det händer mycket på kliniken. Tillbyggnaden med de 12 vårdplatserna är klar och i bruk. Där vårdas patienter som inkommer utmattade och behöver näring, oftast svårt sjuka av HIV. Även en del patienter med malaria vårdas inneliggande något dygn för att få Kinindropp innan de kan gå hem med tabletter.
Antalet förlossningar har ökat dramatiskt, från ett par i månaden till minst en om dagen. Därför behöver man bygga till, helst en egen byggnad så att man skiljer de friska nyfödda barnen från de sjuka. Dessutom kan man inte undgå att höra ljuden från födande mammor och skrikande barn, så av många skäl vore det bra med en egen lokal.
Även antalet HIV-patienter ökar stadigt. Nu är man uppe i 1000 listade patienter, varav 576 regelbundet kommer för uppföljning. Doktor Julius har fått överta huvudansvaret för HIV-arbetet och träffar de flesta patienterna. Till sin hjälp har han fått en sekreterare som sköter journalerna och rapporteringen till de statliga myndigheterna.
De pengar vi bidragit med under året har använts till att dels köpa in en mer kraftfull spänningsstabilisator för att förhindra ytterligare utslagning av apparatur men också till att köpa in en ny blodanalysator istället för den gamla som förstördes tidigare i höstas av för hög spänning i elnätet. Bytet har medfört att analyserna dessutom blivit såväl billigare som snabbare, så det var nog dags att byta den gamla ändå.
En del pengar kommer också att gå åt till att bygga en mur runt den 2 hektar stora tomten (4 acers). I november utsattes kliniken en kväll för en rånattack och man är lite osäkra över om de var en attack från Al-quaida inspirerade muslimer eller om det bara var ett rån. Namnet ”Zionkliniken” associeras med sionism, vilket är provocerande för en del muslimer. Efter att Kenyansk militär attackerat Al-quaida-fästen i södra Somalia har spänningen mellan muslimer och kristna ökat även i Mombasaområdet.
Vid attacken i november skadades vakten vid grinden så illa att han senare avled, och dagskassan samt en bärbar dator stals. Polisen rekommenderade att de borde ha en mur runt hela området, inte bara på framsidan som nu. Det arbetet har redan påbörjats. Dessutom har man för avsikt att ändra namnet på kliniken för att inte i onödan provocera muslimer.
Under vistelsen avsatte jag en heldag till att träffa tre läkare från Göteborg som kom för att göra studiebesök och etablera forskningssamarbete. Jag fick då möjlighet att se dels centralsjukhuset i Mombasa, ett distriktssjukhus 10 mil söder om Mombasa samt ett offentligt ”Health Center” motsvarande Zionkliniken. Kortfattat kan sägas att Zionkliniken håller en högre standard både vad gäller lokaler och utrustning än motsvarande offentlig vård och att man har en hängiven personal.
Det stora medicinska problem man har att ta itu med är HIV-patienter som inte sköter sin behandling. Varje dag såg v en eller två patienter som börjat med medicinen, blivit bättre, slarvat eller slutat och då blivit sämre igen. Risken för resistensutveckling mot behandlingen är då mycket stor och det är mycket svårare at de patienterna skall kunna bli bra igen. Å andra sidan, de som börjat med medicinering och verkligen tar den, fortsätter att må väldigt bra, vilket återspeglas i deras laboratorievärden. Budskapet från mig blev därför, ännu en gång: Följsamhet, följsamhet, följsamhet. Tidigare har de nog inte riktigt förstått behovet, men nu gör de verkligen det.
Utöver ett tiotal förslag om andra förbättringar hade vi också två utbildningsdagar för personalen. Marie, som arbetar med benmärgstransplanterade patienter på Huddinge Sjukhus, föreläste en heldag om vård i livets slutskede och om principer för smärtstillande behandling. Jag pratade en halvdag om HIV-behandling och gav förslag på förbättringar som de själva enkelt kan göra redan nu.
Mycket mer kan sägas om arbetet vid kliniken, men sammanfattningsvis gör man ett fantastiskt arbete och får verkligen vara ett vittnesbörd om Jesu kärlek till människor i nöd i detta fattiga område i utkanten av Mombasa. Pia och Kirsi lägger ner sin själ i kliniken och dess personal och har församlingsledningens fulla stöd.
Personligen känner jag att glädje över att få hjälpa till med det jag kan bara växer för varje besök. Om Herren vill och jag får leva kommer jag att fortsätta att besöka Zionkliniken minst en gång om året även i framtiden.
Skövde 27 feb 2012, Lars Ljungström, Infektionsläkare